Historia
   
   
   
   

Foto: RAÄ
   
   

Historia

Kalendarium

Medlem

Kom på besök

   
   

Historia  

Vid Borens södra strand, längst ut på en svag åsrygg med flera gravar från järnålderstid, ligger den gamla Prästgården ca 1,5 km nordöst om Ekebyborna kyrka.
Den gamla Prästgården i Ekebyborna, eller Prästbostället i Nässja by, har legat på denna plats åtminstone från 1642, troligen ännu längre tillbaka i tiden. Gårdens historia är mycket väldokumenterad eftersom det har varit en prästgård. Många olika uppgifter går att finna i syneprotokoll, ekonomiska protokoll, sockenstämmoprotokoll samt bouppteckningar.


År 1733 timrades en ny prästgård. Förutom prästgården låg det ca 15 byggnader runt en kringbyggd gård. Magasin, ladugård, vagnsbod, fårhus m.fl. hus som behövdes för det jordbruk som bedrevs. Även en tvättstuga nere vid sjön, som revs på 1940-talet samtidigt med den ena flygelbyggnaden, som då hade använts som arrendatorsbostad.
Storleken på en prästgård och antalet tillhörande byggnader reglerades redan i de gamla landskapslagarna. Men när den nya prästgården byggdes, bekostade den nytillträdda kyrkoherden Nils Stenhammar en del, så att huset blev en tredjedel större än enligt reglementet. Denna del var hans privata egendom, s.k. överloppsdel, och fick sedan lösas in av efterträdande präster.
Från början var timmerstockarna gråa och omålade, och taket bestod av näver och torv. Byggnaden var då fyra stockvarv lägre än nu, och även fönstren var mindre med blyspröjs. På 1790-talet beslutades det att huset skulle rödfärgas utvändigt. Invändigt var troligen de flesta rummen bara målade direkt på timret upp till bröstlisterna (samma höjd som fönsterbänkarna), prästerna hängde nämligen upp sina medhavda vävtapeter ovanför bröstlisten. I köket var dock hela väggarna målade.


År 1818 skänkte prästen C Cnattingius överloppsdelen till församlingen mot löfte om en grundlig renovering. En större ombyggnad skedde också 1820, och huset fick då i stort sett sitt nuvarande utseende.
Huset höjdes med tre stockvarv på bottenvåningen för att få en högre takhöjd, och ett stockvarv på vindsvåningen.
Utvändigt putsades huset med kalkputs för att efterlikna ett stenhus, invändigt med lerklining för att få slätare väggar för måleri och tapeter. Putsen gjorde också att huset blev bättre isolerat.
Det gamla torvtaket med lågt takfall byttes också ut, till en takstolskonstruktion med ett högre takfall för det nya tegeltaket. Därmed fick man också plats med två kamrar på vinden.
De flesta innerdörrar byttes ut mot större, liksom fönstren. Några av de gamla sparades, dörren mellan det nya och gamla köket är den ursprungliga, liksom även fönsterkarm och mittpost i västra vindskammaren.
År 1929 såldes Prästgården på auktion, och skänktes året därpå till Nordiska museet för att flyttas till Skansen som prästgård till Seglora kyrka. Detta blev aldrig av, utan den hyrdes ut som sommarbostad till Josef Krysander, som också var en känd speleman i Östergötland.

 

   
   

Foto: Helena Törnqvist
   
   

År 1989 skänkte Nordiska museet Prästgården till Ask-Ekebyborna hembygdsförening. Samtidigt förklarades den som statligt byggnadsminne. Byggnaden var då i mycket dåligt skick p.g.a. eftersatt underhåll. Men genom idogt arbete av medlemmar i hembygdsföreningen och genom fyra stycken byggnadsvårdsläger, där hantverkare och volontärer deltog, blev den restaurerad till sitt nuvarande skick.
Restaureringsplanen utgick ifrån att eldstäderna i varje rum skulle bestämma vilken tidsepok som rummen skulle återställas till. Från det gamla köket med det ursprungliga 1700-tals taket kvar, liksom spisen med bakugn och den återställda första väggmålningen med limfärg, till förstugans fernissade tapet från 1920-talet.